"fina flickor röker inte"
surfade runt på facebook och hittade en sida vid namnet "fina flickor röker inte". Min första tanke är typ "jaha, man är en fin flicka om man inte röker?!" Själv röker jag inte, eller feströker nu som då men inte annars. Men fastän jag inte röker klassar jag mig inte som en "fin flicka". Haha, jag är nog väääldigt långt ifrån det. Okej, int sitter jag här nu ändå och säger att jag är värsta gangstan och horan och grejjer, men ni fattar. "Fina flickor" svär väl inte heller? "Fina flickor" dricker väl inte heller? "Fina flickor" är väl dem som gör precis som deras föräldrar säger, är laglydiga och funderar 2 gånger före de gör något. Isåfall skulle jag klassa "fina flickor" som tråkiga. And no way I'm gonna be boring!HELL NO!
Sen är det ju dethär med cancer av rökning osv. En del säger att livet förkortas med 11 minuter per cigarett man röker, vilket är BULLSHIT. Det är INDIVIDUELLT hur mycket kroppen tar åt sig av det. En person kan vara 40 år, rökt i 10 år, få lungcancer och dö, medan en annan kan vara 80 och rökt i 65 år och fortfarande är frisk utan några symptom. Klart, nu sitter jag ju inte och säger att det är hälsosamt att röka, tvärtom. Men blir bara irriterad på såna här saker om att det förkortar livet med x-antal minuter/cigarett.. -.- Samma sak gäller det ju egentligen med solarium. Man säger ju att man inte ska sola solarium för att man kan få hudcancer av det. Ändå kan man ju få hudcancer av andra saker också. Dessutom lever man ju bara en gång. Jag bryr mig seriöst fan i om min hud är skrynklig då jag är 50. Liksom, livet är ju levt då redan. Så vet man ju faktist inte heller om hur länge man lever. Lika bra kan man vara död imorgon.
Summa summarum; ALLA gör sina egna val, vare sig de är bra eller dåliga. Alla människor får göra misstag och man ska också göra dem, vi är ju ändå bara människor, ingen är perfekt. Man kanske ska tänka efter angående vissa saker och inte gå till det extrema, det hemskaste och "på flit" förkorta sitt liv. Man kan säga till mig att jag inte ska göra saker, men det kommer fortfarande inte hindra mig. I slutändan bestämmer jag ändå själv hur jag gör. Mitt liv, mina misstag.
xoxo, A
UTDRAG, 10 AUGUSTI, 2009.
"Jag slogs mittiallt av panik. Dethär var ingen dröm, utan det hände faktiskt på riktigt. Hela gårkvällen och idag har jag varit i totalt chocktillstånd. Jag har inte uppfattat allt som hände. Men nu slog verkligheten emot mig med en hård smäll, som om någon slog dig i huvudet med ett baseballträ. Paniken kröp fram och blev bara starkare och starkare. Vad skulle hända nu? Var?Hur?När?Varför?Alldeles för många frågor, och alldeles för få svar. Dethär var ju mitt barndomshem, här hade jag levt ända sedan jag kom hem från BB, och nu skulle det mittiallt försvinna.Och alla de familjehögtider vi alltid firat tillsammans, speciellt julen, skulle också vara borta. Eller de försvinner ju inte, men de kommer att ändras och kommer aldrig att bli lika igen. Jag har fortfarande svårt att inse verkligheten. Det var slut mellan dem två nu. Detta kommer jag först att inse då det blir dags för flytt, den dagen jag fasar för. Jag har aldrig flyttat, och skulle gärna bo kvar, men det går inte. Huset måste säljas. De var åt olika håll. Själv får jag börja pendla fram och tillbaka. Jag kommer inte orka med det länge, det känns som om jag inte helst orkar med detta stadiet. Nu kan jag lika gärna gå och dö, för det finns ingenting här att leva för."
DONT WALK BEHIND SOMEONES BACK
Jag vill bara säga att jag rakt sagt HATAR då personer går bakom min rygg med saker. För om, eller då, jag får reda på det blir jag fittigt sur och arg, men framförallt sårad. Sårad för att inte ha fått veta om något, utan själv tillslut fått luskat ut det. Så, tänk på det nästa gång ni tänker gå bakom någon annans rygg. Andra folk har också känslor, de kan känna likadant som jag till exempel. :)
Vet ni vad..?
Jag har kommit fram till en sak..
Jag tröttnar snabbt på saker. Jag älskar allt som är nytt och spännande, men efter en tid blir det bara tråkigt. Varför gör jag såhär? Jag sårar ju bara andra människors känslor. Helt sjukt.
Kanske är jag,trots allt, en känslokall person? Inte mot mina närmaste vänner förstås, men sådär annars..
Är det helt normalt? Eller har jag blivit galen?! Okej, är ju nog redan helt sjuk i huvudet så det skulle inte förvåna mig.
Jag tröttnar snabbt på saker. Jag älskar allt som är nytt och spännande, men efter en tid blir det bara tråkigt. Varför gör jag såhär? Jag sårar ju bara andra människors känslor. Helt sjukt.
Kanske är jag,trots allt, en känslokall person? Inte mot mina närmaste vänner förstås, men sådär annars..
Är det helt normalt? Eller har jag blivit galen?! Okej, är ju nog redan helt sjuk i huvudet så det skulle inte förvåna mig.
Vet ni vad..?
Jag har kommit fram till en sak..
Jag tröttnar snabbt på saker. Jag älskar allt som är nytt och spännande, men efter en tid blir det bara tråkigt. Varför gör jag såhär? Jag sårar ju bara andra människors känslor. Helt sjukt.
Kanske är jag,trots allt, en känslokall person? Inte mot mina närmaste vänner förstås, men sådär annars..
Är det helt normalt? Eller har jag blivit galen?! Okej, är ju nog redan helt sjuk i huvudet så det skulle inte förvåna mig.
Jag tröttnar snabbt på saker. Jag älskar allt som är nytt och spännande, men efter en tid blir det bara tråkigt. Varför gör jag såhär? Jag sårar ju bara andra människors känslor. Helt sjukt.
Kanske är jag,trots allt, en känslokall person? Inte mot mina närmaste vänner förstås, men sådär annars..
Är det helt normalt? Eller har jag blivit galen?! Okej, är ju nog redan helt sjuk i huvudet så det skulle inte förvåna mig.
mitt motto: "let noone get trough."
För en gångs skull, vågade jag glänta på mitt skal.
Jag vågade låta känslorna rusa ut, litade på känslan.
Jag vågade låta mig själv verkligen känna,
bli sårbar,
satsa allt,
utan att tänka på konsekvenser.
Ett bakslag.
Och jag stänger mitt skal igen.
Som en skyddsmur.
Jag vill inte bli sårad.
Jag är svår, jag vet. Förlåt.
Men om Du lyckas,
är det verkligen värt det.
You cut it deeper.
It feels like a knife in my heart.
Deep cut.
Loose a lot of blood.
Die inside.
Mentally gone.
I feel sick.
Just wanna lay down on the ground.
I need someone to hold me.
Someone, to hug me.
Someone, who cares.
Someone, who's not like you.
january 2010
jag i januari 2010, typ smal? :o buhu
