my thoughts @ the moment
smile
:)
someone who vows you'll never be alone.
Maybe I'm gonna be that lucky one day.
Det går bra nu hörrni! Med skolan iallafall, är så sjukt nöjd! Har fått resultaten från två kurser och jag hoppar i taket, jaa, så glad är jag! Att för en gångs skull faktist vara bra i skolan får mig att orka med det också. Inte är det en dålig sak heller att vi för tillfället har superlite lektioner i skolan och om några ynka veckor får vi ÄNTLIGEN jullov! Fan så jag har längtat!
Annars då? Livet rullar väl framåt och idag mår jag bra som ni säkert märker. Ingen panikångest varken igår eller idag (ännu), hoppas det fortsätter likadant så får jag må bra! Bara två hela dagar (+idag) kvar av den officiella hatmånaden. Dessutom har de lovat snö till helgen, hoppas!! Skulle bli en perfekt lillajul då! ♥
Nu ska jag vara aktiv för en gångs skull, byta kläder och åka till stallet. Ha det fint hörni! :)
Misslyckad..
Haha, alltså jag är så jävla misslyckad idag. Hade för mig att jag börjar skolan 8:15 med bokföringstent. Duktig chey kommer till skolan lite efter 8. Funderar varför det är så tomt utanför klassen, är jag utanför fel klass kanske? Kollar läseordningen, klassen stämmer. Skickar några mess, kollar läseordningen igen.. Jahapp. Så börjar vi alltså 9:15 idag, INTE 8:15.. Så det blev bara att åka hem tillbaka nudå, dricka lite mera morgonkaffe osv.
Men nu måste jag dra mig till skolan, försenar nog mig snart annars till tenten... Ciao!
I can still hear you breathing, even though you're gone.
Söndag, 25e november idag. Detta betyder att det finns ynka 5 dagar kvar av min officiella hatmånad. 5 dagar att lida. Fråga mig inte varför det är så, det bara ÄR.
Nåja. Söndag idag alltså. Inte bakis för en gångs skull, var bakis igår istället. Men det är ingen skillnad egentligen. Ångestattackerna knackar ändå på. De kröp på igårkväll, tänkte spy och svimma på samma gång, men fick tillslut lugnat ner mig själv förän det urartade i totalkaos. Imorse så fort jag öppnade ögonen hände samma sak. Paniken kom krypande längs ryggraden, tog ett fast grepp om halsen och ville strypa mig. Jag tänkte först ge med mig och låta det gå, eftersom jag inte orkade kämpa. Konstigt nog var det ändå kämpandet som kvävde paniken, tillfälligt iallafall. Kanske det vore en bra idé att utföra dagens alla uppgifter före attacken kryper på mig igen. Det där samtalet jag väntar mot senare av dagen kan komma med dåliga nyheter, mera ångest och fullständig panik, något jag inte kan kontrollera fastän jag verkligen försöker.
Kaffekoppen ger mig ro och fridfullhet för stunden, försöker att andas och tänka normalt.
Fick bråttom och lämnade inlägget för sig, men här sitter jag igen, jag och en kopp nybryggt kaffe. Försöker andas, vill inte tänka. Vill bara släppa allt, säga "det är slut nu, jag vill inte längre" och bara försvinna. Vara ensam och stark, det är sån jag blev, kanske det är min mening. Mittiallt fick namnet "otursfågel" en betydelse. Att det faktist stämmer.
Att detta inlägg blir alldeles för djupt får mig att må illa, att berätta så mycket om sig själv, utan att veta vem som läser. Men å andra sidan,vad kan man, vem bryr sig? DU behöver ju inte läsa, jag skriver för min egen skull.
I'm used to be by myself, used to be on my own.
I can't trust you, I don't know if I ever will.
Used to know what I'm doing,
used to know what I felt.
Time changes people, including myself.
You don't know what you've got until it's gone.
EGOBOOST
just me.
It feels the same every time, over and over again
You thought you heart had got used to it, didn't you? You thought you could go on with the flow, that you wouldn't get hurt. And then you realized that you were wrong. It hurts the same, every fucking time. It tears you apart, and you can't do anything.
You just wonder if it's even worth trying anymore.
I wouldn't be so sure about it.
Il primo amore non si scorda mai
La speranza è l’ultima a morire'
you will always be my favourite. ♥
I'm so done with you.
Pain.
Sadness.
Tears.
Anger.
Relief.
Moving on.
