Flummigt nattinlägg..
Tjatja bloggen!
Är ett tag sedan jag varit speciellt aktiv här och faktist skrivit något. Har försökt plocka ihop mitt liv bestående av allt och inget för att kunna fortsätta leva "normalt". Mina dagar flyr iväg från mig, men ändå känns det som att allt står stilla. Det känns som att jag väntar på att något ska hända, att jag ska få något gjort, men nej. Återkommande känslovågor av olika slag har besökt mig alldeles för ofta under denna korta tid, och jag funderar på om jag borde göra något åt saken. Hittills är inget gjort, jag försöker bara fortsätta framåt. Också stunder av dubbelstridiga känslor uppkommer alltför ofta. Jag är glad, men ändå ledsen, lycklig men ändå olycklig. Kanske jag inte riktigt kan greppa tag i situationen, det är som om jag mest flyter omkring. Jag har svårt att hitta stabilitet, eftersom jag inte har något/någon att luta mig mot. Det förklarar väl också varför jag känner som jag gör.
När veckorna far förbi gör jag mycket och ändå ingenting. Hästen, träning och vännerna är det viktigaste i denna stund, jag försöker att lägga min tid på dessa två saker, dels för att också tränga undan mina ångestgivande tankar och upprymda känslor. Försöka förstå varför saker händer, försöker förstå hur människor gör sina val och varför. Att bli nedtryckt så många gånger, att bli sviken till max, får mig att tänka; är det värt att försöka längre? Lättare är det att ge upp. Men det kommer jag aldrig göra. Jag är ingen förlorare. This is my life, my game.
Jag hänger hårt fast i tråden för att få stabilitet.
Jag ber om ursäkt för ett väldigt flummigt inlägg, ni behöver inte förstå, ni behöver inte läsa. Jag skriver av mig, vill uttrycka mig. Det gör det möjligt för mig att kunna rensa mitt huvud och läsa rakt ut vad jag tänker. Det får mig att tänka om. Jag ska försöka börja uppdatera igen, bara livet ljusnar upp lite. :)
Är ett tag sedan jag varit speciellt aktiv här och faktist skrivit något. Har försökt plocka ihop mitt liv bestående av allt och inget för att kunna fortsätta leva "normalt". Mina dagar flyr iväg från mig, men ändå känns det som att allt står stilla. Det känns som att jag väntar på att något ska hända, att jag ska få något gjort, men nej. Återkommande känslovågor av olika slag har besökt mig alldeles för ofta under denna korta tid, och jag funderar på om jag borde göra något åt saken. Hittills är inget gjort, jag försöker bara fortsätta framåt. Också stunder av dubbelstridiga känslor uppkommer alltför ofta. Jag är glad, men ändå ledsen, lycklig men ändå olycklig. Kanske jag inte riktigt kan greppa tag i situationen, det är som om jag mest flyter omkring. Jag har svårt att hitta stabilitet, eftersom jag inte har något/någon att luta mig mot. Det förklarar väl också varför jag känner som jag gör.
När veckorna far förbi gör jag mycket och ändå ingenting. Hästen, träning och vännerna är det viktigaste i denna stund, jag försöker att lägga min tid på dessa två saker, dels för att också tränga undan mina ångestgivande tankar och upprymda känslor. Försöka förstå varför saker händer, försöker förstå hur människor gör sina val och varför. Att bli nedtryckt så många gånger, att bli sviken till max, får mig att tänka; är det värt att försöka längre? Lättare är det att ge upp. Men det kommer jag aldrig göra. Jag är ingen förlorare. This is my life, my game.
Jag hänger hårt fast i tråden för att få stabilitet.
Jag ber om ursäkt för ett väldigt flummigt inlägg, ni behöver inte förstå, ni behöver inte läsa. Jag skriver av mig, vill uttrycka mig. Det gör det möjligt för mig att kunna rensa mitt huvud och läsa rakt ut vad jag tänker. Det får mig att tänka om. Jag ska försöka börja uppdatera igen, bara livet ljusnar upp lite. :)
Kommentarer
Trackback
