Något att tänka på..
Ibland undrar jag vad jag egentligen vill med mitt liv. Eller jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det.. Men dagar som denna börjar jag tänka vad jag egentligen har för mål med livet. Just nu känns det som att jag står och stampar på ställe, kommer ingenvart på någon front. Att jag dessutom är trött/utmattad största delen av tiden gör inte saken direkt bättre. Jag blir endast frustrerad av mig själv för att jag inte orkar göra något. Känner mig som en dålig hästägare då hästen får ledigt, känner mig otillräcklig för att jag inte orkar hjälpa till så mycket här hemma och blir ledsen för att nästan ingen förstår hur jag känner.
Jag undrar varifrån denna skumma, äckliga och tyvärr ihållande känsla har uppkommit, och NÄR den har uppkommit? Att leva ett s.k. "normalt" liv känns så distancerat(haha är det helst ett riktigt ord?) för tillfället, jag kan knappt komma ihåg hur det känns att leva det livet, utan trötthet och utmattning. Det lär nog vara flera månader sen jag verkligen levt mitt liv, nu känns det som om jag bara går omkring och överlever.
Jag undrar varifrån denna skumma, äckliga och tyvärr ihållande känsla har uppkommit, och NÄR den har uppkommit? Att leva ett s.k. "normalt" liv känns så distancerat(haha är det helst ett riktigt ord?) för tillfället, jag kan knappt komma ihåg hur det känns att leva det livet, utan trötthet och utmattning. Det lär nog vara flera månader sen jag verkligen levt mitt liv, nu känns det som om jag bara går omkring och överlever.
Egentligen tror jag att jag borde få ändringar in i mitt liv. Nya, friska vindar, nytt folk och kanske en helt ny omgivning. Jag vill hitta min inspiration men också få inspiration av allt det som finns omkring mig. Kanske jag endast behöver lite semester från vardagen? En weekendresa någonstans skulle nog få mig på bättre humör och ge mig ny kraft och styrka. Och jag är ju absolut inte den personen som ger upp i första taget. Nej, jag är en kämpe, jag kämpar till mitt sista och ger mitt allt. Alltför spontan och galen kan det ju också kallas. Men jag vill leva mitt liv, jag vill verkligen det. Jag vill kunna tänka tillbaka på att jag faktist levt mitt liv och inte bara överlevt, med tanke på att vi faktist har möjlighet att leva livet här i det finländska välfärdssamhället.
Jag vet inte om ni förstår något av det jag skrivit, eller om ni ens orkat läsa. Men ifall ni läste, så tänk på det jag skrivit. Vill ni överleva livet eller vill ni faktist också leva det?
Jag vet inte om ni förstår något av det jag skrivit, eller om ni ens orkat läsa. Men ifall ni läste, så tänk på det jag skrivit. Vill ni överleva livet eller vill ni faktist också leva det?
Kommentarer
Trackback
