I'm my own worst enemy and it's killing myself.

Dagarna fortsätter att flyta förbi. Onsdag, torsdag och fredag morgon har spenderats på gymmet, och dagen på jobbet. Annars inte så mycket annat. Fredagen var det firmafest på jobbet, som först gick riktigt bra och sen började det bara gå utåt. Återigen får jag komma fram till; anna+alkohol= inte bra. Har bestämt mig att hålla mig ifrån det helt en tid nu, eftersom jag tydligen inte kan hantera det. Det värsta är att jag är så himla rädd för att såra andra med det också, det har alltid sina risker.

När jag väl fått det rätta, något som inte kan såra mig, vill jag bara springa, vara fri och hellre ha något annat. Varför är det så? Har jag verkligen blivit så "mindfucked" så jag inte kan tänka klart längre, så jag inte vet vad som är det "rätta", utan istället börjar jag betee mig som jag själv blivit bemött. VarförVarförVARFÖR ska jag låta det gå ut över andra?Som jag skrev i rubriken; jag är min egen värsta fiende. Jag måste lugna ner mig, måste ta mig samman.

Iallafall, gårdagen spenderades hemma och på stallet i trevlig bakiskänsla. Idag känner jag mig ännu mera död och bakis än igår, fast jag stannade hemma igårkväll. Nu ska jag slänga i mig lite käk och stirra på tv:n. Sen iväg till stallet och ikväll ska jag träffa **** och också min raksutin, miss her!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0