Alldeles för många tårar, bara för dig.

En djup ångest växer i mig.
Varje dag, varje stund,
då jag tänker.
Jag kan inte släppa det.
Inget hänger ihop.
Hur kan något sluta så snabbt?
Jag lade aldrig märke till det.
Jag litade på dig.
Du var inte som alla andra.
Det stryper mig från insidan.
Ibland kan jag knappt andas.
Jag vill inte förstå.
Jag vill bara veta;



Varför?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0