Im speaking.
Jag har kommit fram till hur lätt det egentligen är att ljuga om känslor. Om man mår skit och en kompis frågar "Hur är det?" lägger man på ett fejkat leende och säger att det är bara bra. Man orkar inte börja förklara sina problem, de bryr sig ändå inte. Eller om de bryr sig kan de ändå inte hjälpa. Jag har märkt att jag gjort detta på senaste tiden, och mycket. Jag har under mitt liv fått ta så mycket skit och ingen har brytt sig. Eller om de gjort det så har det ändå inte blivit bättre. Därifrånhar jag lärt mig at det är onödigt att visa att man mår skit.
Jag vet inte om jag orkar mycket mera till. Vet inte vad jag ska göra. Mitt huvud sprängs av tankar och jag är rädd. Rädd för att inte klara mig. Jag har redan åkt ut på fel vägar, tappat föräldrarnas förtroende, fått ett dåligt rykte. Och nu är jag rädd, mera än någonsin. Jag är rädd för att förlora dig. Jag har förlorat så mycket redan. Jag vill inte förlora något jag verkligen älskar. Om jag förlorar dig har jag inget kvar att leva för.
Kommentarer
Trackback
