Detta är till dej.Ja, till DIG.

Jag blir så jävla besviken och trött på dig.
Du säger aldrig vad du ska göra, man måste alltid fråga ut dig.
Du planerar massor, som jag får höra sen av andra.
Vad är ditt problem? Vill du inte vara med mig eller?Kan du inte fan öppna din egen mun och berätta?
Vad fan är du rädd för?
Det kan aldrig vara bara du och jag. Antingen är vi många, eller så du&h*n åså jag, ensam.
Du blir bara så jobbig då du hänger med h*n, och du vet att jag hatar h*n.
Är jag bara barnsligt "avundsjuk" och vill äga dig?
Jobbigt som fan är det iallafall, jag orkar inte mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0